Jag borde väl förmodligen börja twittra. Följa samhällutvecklingen fullt ut. Anpassa mig, yttra mig i det tysta. Skrika lågt. I pixelform. Jag kan bli en åsiktsmaskin utan verkan. Vad tjänar det till att sätta sig emot när man ändå inte gör någonting åt det man hävdar? Att problematisera utan att ha en konstruktiv lösning i bakfickan. För var är dom, lösningarna? Å andra sidan, hur ska man någonsin bli fri om enda vägen är att spänna fast säkerhetsbältet, ligga i högerfilen, E4:an norrgående riktning, rakt uppåt. Inte vika av på småvägarna för att utforska eller kanske upptäcka någonting nytt. Nej, följ motorvägens streckade linje. Lär man inte tillslut hamna i en återvändsgränd? Eller är det i återvändsgränden man sen kan bli fri?
Personligen föredrar jag småvägar, men de kostar ju att underhålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar