I min värld finns det alltid bara smulor kvar.
Det är alltid någon som äter upp drömmarna.
Jag vet inte om det är jag eller någon annan,
men jag önskar att jag kunde få behålla en sån där kaka någon gång.
Slippa det där kras-ljudet som uppstår när någon tuggar i sig drömmen,
och sedan slickar sig belåtet runt munnen.
Slippa lämnas kvar med smulorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar